Astrid Lindgren
Текст песни Fattig Bonddräng

Jag ar fattig bonddrang, men jag lever anda.
Dagar gar och kommer, medan jag knogar pa.
Harvar, sar och plojer, mockar, graver och bar.
Gar bak mina oxar, hojtar visslar och svar.

Jag ar fattig bonddrang, och jag tuggar mitt snus.
Och nar lorda'n kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, nar jag blitt livad vill jag tampas och slass.
Vila hos en flicka vill jag ocksa, forstas.

Sen, sa kommer sonda'n, och da vill varan prast,
att jag ska i kyrkan, men da sover jag mest.
Prasten kan val sova hela mandagen men,
for en fattig bonddrang, borjar knoget igen.

Sa gar hela veckan, alla dagar och ar.
Jag gar med min lie, och jag plojer och sar.
Jag kor mina oxar och jag hassjar mitt ho.

Harvar, gnor och tralar, och till sist ska jag do.

Star dar, fattig bonddrang invid Himmelens port.
Lite radd och ledsen for de synder jag gjort.
Man ska inte supa, halls med flickor och slass.
Herren, Gud i Himlen, ar val missnojd forstas.

Men, da sager Herren: Fattig bonddrang, kom hit.
Jag har sett din stravan och ditt eviga slit.
Darfor, fattig bonddrang, ar Du valkommen har.
Darfor, fattig bonddrang, skall Du vara mig nar.

Ah, jag, fattig bonddrang star sa still infor Gud.
Och sen klar han pa mig den mest snovita skrud.
Nu Du, sager Herren, ar ditt arbete slut.
Nu Du, fattig bonddrang, nu far Du vila ut.