Bjцrn Afzelius
Текст песни De Tre Musketцrerna Frеn Fagersjц

Jag дr en mycket ensam man
Som fцrlorat allt man fцrlora kan
Och nu sitter jag pе marken och fцrblцder
Jag har mist min kvinna och min sjдl,
Och min framtid slog jag sjдlv ihjдl
Och igеr fцrsvann dom som en gеng var mina brцder
Jag har ljugit mot bдttre vetande
Jag har tummat pе min tro
Nu дr jag dцmd till ett evigt letande
Efter nеn som kan tro pе mitt ord
Sе fцr mig blir det aldrig nеn ro

Jag tдnker pе att еren gеtt fort
Sen jag och mina vдnner slog oss ihop
Fцr att gemensamt sto emot det yttre trycket
Och vi var en fцr alla och alla fцr en,
Och vi vдxte ihop om gemenskapen
Och vеr solidaritet stod ocksе pall fцr alla rycken
Sе vеra kvinnor fick stцpas I samma form
Tills dom inte kunde avvika
Tills dom samstдmmigt erkдnde gruppens form
Om at lyckan дr att va lika
Tills bakom vеra murar ingen kunde kika

Vi fjдrma oss snart ifrеn vдrkligheten
Ja, vi uppgick helt I fцrtrдffligheten
Tills vi kunde tala bara med varandra
Men utan intryck utifrеn
Med en vдxlande kдnsla av at folk дr spеn
Har man ingen chans att hjдlpa nеgra andra
Men I det lдngsta gцdde vi myten
Om at vi aldrig kunde skiljas
Och om att samhцrigheten tryter
Sе дr det utslag av dеlig vilja
Men I sin missnцjdhet gцr man gдrna andra illa

Sе nдr de fцrste av oss ville slе sej fri
Sцka skapa sej ett meningsfullt liv
Blev vi andra, I kдnslan av osдkerhet, desperata
Sе vi enades snabbt mot vеr utbrytare
Och fцrklarade att hon inte var I stеnd att se
Att talet om andra vдrlden tar slut pе gatan
Men nдr vi дndе fцrlorade greppet
Och plцtsligt stod dдr sеrade
Gled vеr hycklarmoral bort frеn skeppet
Och dolkstцtarna blev allt hеrdare
Och inget nederlag har nеnsin varit svеrare

Vеra konstgjorda band klipptes av pе en natt
Och vi skrek hцgt av еngest fцr natten var svart
Vi hade aldrig trodd att det fans nеnting dдrute
Nu bleknade talet om samhцrighet
Till att bli en fцrvдxling med lojalitet
Och sjдlsliga inavel slдpades ut I ljuset
Vеra invanda rutiner
Sеg ut precis som dom som en gеng fцrt oss I hop
Och vеra inеtvдnda strider
Var alla en del av en hеrklyvnadskvot
Tills vi sjдlva till slut blev vеrt eget stцrsta hot