Loke
Текст песни Dialog Mellan Älskande, Del X

Jaha, da var det dags igen. Det hander ju sa latt.
Vi ar inlasta i ensamhet pa krogens toalett.
Jag anar vad ni tanker nu att har vankas romantik.
Men icke har ska det bli gral och grat och hoga skrik.

Min van nar du ar nykter ar du sot och snall och pryd
men tank att efter tre-fyra bars ja, da byter du attityd.
Och fran att vara stillsam och tillbakadraget mild
gar du till att vrala, jag ar vacker, fri och vild.
Jag varnar om din frihet men inser du det hyckleri
det innebar att vara alkoholbaserat fri.

Tro inte att jag inte hor din valforkladda pik.
Med skitfint sprak och sammetstunga framfor du din kritik.
Men skippa insinuationerna och ar det nat du vill
ja kara du, har du nat pa hjartat ar det bara att saga till.
Nej, sag inget! Jag gissar! Ja, nu tror jag att jag vet.
Du gnaller for du inte har min fulla uppmarksamhet.

Jasa, tror du jag ar svartsjuk? Lat oss uttrycka det milt.
Sen vi kom hit till Nefertiti har du flirtat vilt.
Skrattat gallt och flamsat som ifall du var femton ar
och forsokt att spanna at push-upen ett steg langre an det gar.
Nyss stod du och drog Killing-vitsar med en broilergrabb
och fnittra som en fjortis till hans plumpa lumparflabb.

Jamen tacka svarte fan for att jag pratar med andra man
nar du sager: Jag gar och koper bars. Blir borta en timme och sen
sa hittar jag dig i baren med ett Barbie-plagiat.
Storogdbystad blond med IQ som en tennsoldat.
Sa kom inte till mig och snacka skit om hyckleri.
Ta forst en titt i spegeln din Lars Demian-wannabe.

Tycker du jag gor mig till? Ja, det stammer nog ibland.
Jag latsas gilla vara langa promenader hand i hand.
Jag skrattar at din farsas skamt, jag sjunger for din mor

och spelar fascinerad av din IT-kunnige lillebror.
Jag bar dig nar du blivit for full att ga pa egna ben
nar jag helst av allt vill dumpa dig i narmsta rannesten.

Fy fan for alla de ganger jag varit till lags och svurit tyst
nar du skaggstubbig och bakfyllssvettig tiggt om att bli kysst.
Fy fan for nar du sager: Du skulle va sexig som blond.
Din rokforgiftade andedrakt, ditt forbannade morgonstand.
Fy fan for att forsorja dig nar du supit dig pank.
For dina skitiga kallingar och dina strumpors stank.

Jamen vad tror du jag gillar ditt umgange under din fjorton dagars mens?
Vad tror du jag gillar din rokhosta och din forbannade impotens?
Ditt eviga tjat om din tinnitus? Din noja att bli dov?
Eller att sova sked med dig och med din Godzilla-rov?
Dina gropiga lar! Ditt fjuniga har! Dina hangtuttar! Ditt skagg!
Att diskutera med dig ar som att tala till en vagg.

Nu tittar du tyst ner i golvet. Du har tarar i ogonvran.
En vakt drar upp dorren och skriker: Vi har stangt. Stick for fan harifran!
Jag hor du suckar nar vi gar. Du snyftar lite grand.
Men nar vi stannar vi var trappuppgang da griper du plotsligt min hand.
Jag ser pa dig. Jag ser pa dig. Jag vaknar och jag minns.
Trots alla harda ord ar du det finaste som finns.

Och sa skyndar vi upp for trapporna och ligger med varann.
Och ett och tu och tre ser hur all osamja forsvann.
Sen blir det lite mera grat och forlat! Forlat! Forlat!!
Sa tar vi ett skumbad med levande ljus och klassisk musik efterat.
Sen svar vi att va vanner vid en blodrod solluppgang.

Atminstone tills vi gar ut tillsammans nasta gang.