Morbyligan
Текст песни Kalles Jul

Kalle madde daligt nar den tjufjarde slutligen kom,
de e fordjavligt a va en san som ingen bryr sig om.
Nar dom andra sitter i varmen och ater och dricker gott,
da haller ja i mig vad fan som helst for a slippa kanna natt.

I forsamlingsgarden bjod kyrkan dom ensamma pa suppe,
nar man sjungit och lovprisat herran blev man utslangd klockan tre.
Det var val forstass tyckte Kalle, en liten liten miss,
men dom skulle val hem och fira jul och man e ingen Jesus precis.

Han satte sig for a vila utanfor en affar,
da plottsligt en liten flicka sa: - Varfor sitter du har?
Foresten jag kanner igen dig,du sover ibland i var port.
Valkommen hem till oss ikvall och at av allt gott vi gjort.

Kalle trodde han dromde, men tackade lyckligt ja.
De e val den dar revolutionen som kommer till Sverige ida.
Han sprang till en bensinmack for a kopa sig kam och tval,
han stal ett par nya kalsonger och strumpor utan hal.

Han struntade blankt i all trasprit, nu maste han hitta en klapp.
Han funderade lange pa FIB-Aktuellt, men valde en krubba av papp.
Han slank in pa toaletten, tvagningen gick som en dans.
Hans ogon va trotta och roda, men lyste av innre glans.

Pa slaget sju stod Kalle, nykammad, ren och fin.
Utanfor familjens dorr med ett litet forlaget flin.
Han kramade hart paketet som han hade tankt a ge,
som tack for att han ocksa, skulle fa va me.

Dorren oppnades me en small och Kalle blev alldeles stel.
En valkladd dam med iskall blick sa: -ni har kommit fel.
Kalle bocka och sa forlat, men hans skrovliga kind blev vat.
Ty fran lagenhetens innersta, hordes flickans bittra grat.