Ola Magnell
Текст песни Dimmornas Kaj

Jag satt pa en klipphall i manaden maj
Och stirrade tomt over dimmornas kaj
Dar havet slog volter mot palmer och sand
I de hemlosa kanslornas land

Jag kande mej sliten av skiftande skal
Behovde ga undan och akta mej val
For allt som far retliga man ur balans
Jag ville ge solen och freden en chans

Det hade gatt troll i det liv som jag fatt
Av nagot skal som jag sallan forstatt
Jag sokte en hamn for en vacklande tro
Pa att en man kan fa komma till ro

Men molnen skot blixtar och tordonet kom
Jag sag bara svart nar jag vande mej om
Forbannad av arvssynd, besegrad i strid
Om platsen fran ekoxens tid

Nu hade jag seglat for gott fran min sjo
Som vaggat min eka mot malortens o
Sorgen var mallos och vreden var stum
Och allt lag for nara i tid och i rum

Det fanns ingen fred jag sag fram mot att na
Mitt hus var belagrat och jag maste ga
Det fanns ingen plats for en vacklande tro
Pa att en man kan fa komma till ro

Jag reste mig sakta i manaden maj
Hogt over havet och dimmornas kaj
Har kunde man hoppa och krossas till dods
Dar livet och karleken fotts

Men sangen som steg fran en avlagsen fjard
Nuddade slojan mot anglarnas varld
Och molnen drev bort over vagornas dans
Dar sorgen forbleknar av ljus och distans