Organism 12
Текст песни Veritas

Vers 1:
Veritas sitter hemma, han gar sallan ut
Kanner sig aldrig ensam, nastan aldrig ens sallskapssjuk
Traffar endast ett fatal men kom ihag
Han kan ha valdigt bra vanner, aven om de ar fa
De haller honom om ryggen som ett kongatag
Vi borde halsa pa han aven om det ar langt att ga
Far leta lange, sen ser du ett ljus nanstans
Huset dar han bor ar alla fonster slackta utom hans
Vi traffas snubben tar sakert hissen upp forbi
En gentleman av karaktar, ett missforstatt geni (ja)
Nagra traffar, sen kan dromma gott om dem
Vissa sliter hela livet for att glomma bort honom
Har haft forhallanden men alla dom var otrogna
De som gar emot honom, han kallar dem for omogna
Faordig, men ibland smarolig
Rak i ryggen alltid rat, for vissa aven blablodig
Hard men inte alltid rattvis, dock bra
Snurrar sen runt era tak, pa satt och vis som klockslag
Har alla svar den dag han anvander dem
Du och jag vi kanner inte han, men han kanner oss

Refrang:
For dom som aldrig fragar, far aldrig veta
Och dom som aldrig vagar, far aldrig leva
Ja.. Han lever ensam som en kuf, men dock i sjalva verket
Ar han eran basta van utan att ni sjalva markt det
For dom som aldrig fragar, far aldrig veta
Och dom som aldrig vagar, far aldrig leva
Ja.. Veritas satt hemma, han gick sallan ut
Kande sig aldrig ensam, nastan aldrig ens sallskapssjuk

Vers 2:
Om sanningen ska fram sa far du lugna ner dig va
Har inte vant pa kappan, aldrig tummar han pa reglerna
Spelar alla instrument utan nat nothafte
Sjalsfrander fran spjalsangen anda till jordfastning
Utan honom kan bara halva dig bli nojd
Samma arm som krossar dig ar den som vaggar dig till somns
Har ett horn i sidan med ravspel och poker
Stolt, inte fafang men klar sig propert
Han lever nog ett sparsamt liv
Ingen deg, anda reser han vart han vill
Andrats lite kanske, fast han ar densamma
Arrad utav aren, med ett ansikte som passar alla
Alla gastar alltid om hans existens
En tjanst fran en okand som ter sig som din basta van
Han ser allt utan spakonst och kristallkulor
Vissa ser pa honom som en trakmans med bisarr humor
En battre vetande fast han aldrig mott gud
Vandrar med sitt paraply, redo for en stortskur
Han ler och valsar fram, med odets ironi
Dansar efter egen pipa har en hogre melodi
Hans namn far fart av vinden som en vaderkvarn
Han finns har ibland, fragan ar vart ar han idag
For Veritas satt hemma, han gick sallan ut
Kande sig aldrig ensam, nastan aldrig ens sallskapssjuk

Refrang 2x