Perssons Pack
Текст песни Brooklandsvagen

Jag var nojd och alltid mig sjalv till behag
och trodde mig visst inte dum
tills pa Brooklandsvagen jag motte en dag
en ungmo, som gjorde mig stum.

Det var mitt i en doftande juninatt,
och osterut askan gick,
och jag ansiktet sag, fast ljuset var matt
och det var blott ett ogonblick.

Lagt ned, lagt ned,
dar sma lyktor ga ut och ga in.
I ungmor, jag glomt eder alla for en,
och hon kan aldrig bli min.

Hon sag pa mig och log men teg,
Hon log och strax forsvann.
Men ack, da gick min frid sin vag,
och min gladjes strom forann.

Sa ringen ej till aftonbon,
I Brooklands klockor, dar.
I ringen Goodman upp ur sjon,
forran jag pa nytt blir kar.

Lagt ned, lagt ned,
dar sma lyktor ga ut och ga in.
I ungmor, jag glomt eder alla for en,
och hon kan aldrig bli min.

Kring Fairfields kyrka vattnet star
i nu ren tidig host,
men forran hon pa hogland star
skall ingen ge mig trost.

Val Goodmans gard ar havets sand
sen manga tusen ar,
men den skall bli till akerland,
forran jag en hustru far.

Sa lat mig ga till Brookland blott,
da ater askan gar -
ty dar hon en gang lett sa gott,
hon kanske ater star.

Lagt ned, lagt ned,
dar sma lyktor ga ut och ga in.
I ungmor, jag glomt eder alla for en,
och hon kan aldrig bli min.