Staffan Hellstrand
Текст песни En Landstrykares Morgonsång Till Solen

Sol, har du redan stigit over tjarnen och heden?
Skrattar du redan bredmunt med ditt ansikte gula?
Kom nu, sa far du lysa pa slafsande trasor,
fattiga aro barnen dina, magra och fula.

Sol, vill du hora visor om isen och natten,
vagarna aro harda och stangda aro husen.
Nattrampet ar jag trott av, och morgonen ar min plaga.
Sol, dina sma prinsessor aro radda for busen.

Sol, varfor ar du vass som en rispande skara,
finns intet moln du kan smyga bakom?
Saj, varfor kommer ljuset sa oforskamt nara?
Tar du dock kanske trasor for blad och blom?


Sol, jag ar nog en blomma, en vandrande blomma,
gifthus det har jag ocksa, bakom trasiga blad.
Lys pa mig pa mina vagar du ar dock min moder!
Dod och brott blommar i dett blandande bad.

Stackare mig som blott har dig till moder!
Sol, du som foder tusen sma stinkande liv!
Sol, du ar blott en mane pa hemlosa vagar!
Sol, for de syndsvarta ar du skapad som en kniv!

Sol, jag ar full av hadelse, skynda dig gom dig!
Skalvande ma jag krypa hop har i skuggan och grata,
sol, om du ar min moder, ga undan och gom mig,
sol, vill du inte torka mig kinderna aro vata!