Stefan Andersson
Текст песни Visan Om Metta Fock

Det var sommaren da himlen brann
Uti Travattna fagra land
Da Charlotta och Abraham
Gav upp andan och forsvann
Rykten gick det var hustruns hand
Som forgiftade barn och man
Kanske hon vill bekanna allt
Uti fastningens morka valv

Pa kommendantshusets vind gar en kvinna omkring
Hon dansar i skepnad av skugga och vind, nar hon sjunger
Om det dar som hon drommer
Att nagon pa jorden skall ge henne ro
Att nagon nu levande skall henne tro
Att hon sorjer den sanning vi doljer

Glom inte mig, glom inte bort mig
Glom inte mig, glom inte bort mig

Hon fick med sig en silvertrad
Att brodera ett brev om nad
Adresserat till konungen
Han som rar over sanningen
Inte trodde han hennes ord
Metta Fock blev nu brand for mord
I november pa Fagredsmon
Det var hosten da himlen dog
Pa kommendantshusets vind gar en kvinna omkring
Hon dansar i skepnad av skugga och vind