Torsson
Текст песни Broderna Holm

Det var Kristi himmelfard, snon lag kvar trots varen.
Jag var ute o lekte med broderna Holm.
Vi kom fran Svarta havet, passerade Bosporen,
pa en a, i utkanten av Tidaholm.

Borje Holm var aldst, tva ar aldre an Soren.
Han tuggade tobak o var kapten ombord.
Han spottade i vattnet, fran sin plats i foren.
Det var alldeles tyst, ingen sa ett ord.

Jag stog langst bak pa flotten, i den blaa anoraken.
Det blev kallt o fuktigt nar regnet strilade ner.
Det fanns en katt ombord, med ett halsband om nacken.
Den var bra att ha, for en katt hor mycket mer.

Vi angjorde land, o tog med den svarta katten.
Det hotade att blasa upp till storm.
Borje hade vassat en kapp, o fyllt en hink med vatten.
Nar jag plotsligt fick syn pa tva man i armens uniform.

Dom foddes pa Hokensas, men bodde i Tidaholm,
bada tva, broderna Holm.
Dom foddes pa Hokensas, men bodde i Tidaholm,
bada tva, broderna Holm.

Jag sag dom nere vid vattenbrynet, jag stod gomd bakom en gran.
Jag var den ende som sag dom komma dit.
Dom hade vars ett skjutvapen o siktade pa en svan,
som var brandgul om fotter o nabb, i ovrigt vit.

Den ene hade morkbrun hy, som om han kom fran Indien.
Han sag ut som om nanting i nasan var till besvar.
Den andre var kraftigt byggd, hade kolven intill kinden,
o han spande langsamt hanen pa sitt gevar.

Plotsligt nos den morke, o tappade sin mossa.
Han bojde sig ner for o ta den, men foll omkull.
Da stotte han till den andre, som tappade sin bossa.
O jag minns att jag blev glad for svanens skull.

Bossan foll i vattnet, o naturligvis blev den blot.
Dom tog bossan o mossan med sig, o gav sig av.
Sen foll den forsta droppen, o jag tittade upp o beslot,
att falla upp kapuschongen o ga tillbaks.

Dom foddes pa Hokensas, men bodde i Tidaholm,
bada tva, broderna Holm.
Dom foddes pa Hokensas, men bodde i Tidaholm,
bada tva, broderna Holm.