Ultima Thule
Текст песни I Fдders Spеr

Gustav Eriksson var namnet, med vase pе min skцld.
Jag fдktades mot Kristian dе I fеngenskap jag fцll.
Men bojorna var veka och till frihet jag var snar,
Jag fдrdades till Sverige och de vдnner som fanns kvar.
Min fader drдpte dansken; dе I Stockholm flyter blod.
Med hдmnd I hеg och sinne jag det illdеd sе besvor.

Hдr дr bragden och de orden som finns kvar:
"I fдders spеr fцr framtids segrar"
Hдr дr kungen Gustav Vasa som oss gav:
"I fдders spеr fцr framtids seeegrar"

Farofylld var tiden; ja ett дventyr dдr var.
I Dalarna jag sцkte finna folk oss till fцrsvar.
Jag gцmd och dold fцr dansken bland god och ondsint sjдl,
Fцrklдdd I kцk och lada mig det folket hцllo kдr.
Men till uppror dдr var tvekan sе mot vдster gick min fдrd.
Vдl kommen opp till sдlen var dock vдnner hamn I hдl.

Det var Engelbrekt och Lars utifrеn Kettilbo
Som jagat I mitt spеr utan rast och utan ro.
Sе begynner dдr den resning som oss sedan frihet gav.
Fast hеrt vеrt regemente, detta arvet nu ni har:
Ett sprеk det er fцrenar och ett land det enat дr.
Ett Sverige som trots strider mot framtid folket bдr.