Eva Dahlgren
Текст песни Skonheten Och Befriaren

Han kom over angarna
En dag i slutet av maj
Det var varmt
Men han fros
Om handerna
Han kom som befriare
Med ratt som dod i sin hand
Men for honom var liv
Ett barn av ideerna

Och varlden teg tyst
Som bara varlden
Kan gora

Hon satt i skuggan
Under ett trad
Nar befriaren kom
Hon var skonhet
Godhet och hopp
I samma manniska
Han laddar gevaret
Och skonheten vander sej om
Och sager
Jag ar inte din fiende
Det ar
Manniskan
Pa avstand ar hon grym
Men kann min varme

Vand om
Vand om
Befriare vand

Varlden var ratt
Och varlden var fel
Nar befriaren gick
Ingen kan nagonsin andra det
Men skonheten bleknar
Och godheten dor
Nar manniskan pa avstand
Far oss att blunda